Text: Jan Holmberg Bild: Barry Li

Den kinesiska bilindustrin behöver dock uppgraderas och förändringsprocessen är i full gång. 2009 tillkännagav China State Council en tre-årsplan, "Automotive Readjustment and Vitalization Plan". Enligt denna synnerligen ambitiösa plan skall fordonsindustrin konsolideras så att en handfull mycket stora spelare återstår och industrins teknologiska nivå höjas väsentligt. Enligt entydiga uttalanden i planen får detta gärna ske genom uppköp av utländska företag så att man kommer åt deras spetsteknologi. Kinesiska företag skall kunna ta tekniksprånget som gör att man snabbare kan matcha utländska konkurrenter till relativt låg kostnad.

Flera tunga kinesiska myndigheter har i oktober 2009 enats kring ett dokument (“Opinion on Promoting the Continuous and Healthy Development of Vehicle Related Products Export") som slår fast hur man skall förverkliga planens mål. I detta dokument slås fast en målsättning för årlig exportvolym av fordon och komponenter på 85 miljarder US dollar senast 2015 och en fortsatt årlig tillväxt i exportvolymen med 20% samt att 2020 skall Kinas fordonsrelaterade export representera 10% av världsmarknaden. Det är starka och samordnade krafter i rörelse!
Kina har mer än 150 miljarder US dollar investerade utanför Kina.

Redan i Kinas 10:e femårs plan (2001-2006) fastslås deras "Go Global Policy". Där framgår tydligt att Kina genom globalisering av utvalda "national champions" bland statsföretagen skall utmana världsledarna i olika industrisektorer.

Bortom fordonsindustrin är Kina världens största geografiska marknad för ett antal industrier som kol, cement, stål och mobiltelefoner. Detta skapar naturligtvis en utmärkt plattform för Kinas fortsatta internationella expansion.
Svenska företag som vill bibehålla sina marknadspositioner bör skaffa kunskap om vad de kinesiska konkurrenterna håller på med och vilka grundläggande strategier/överväganden som är drivande krafter bakom deras framfart. Det är viktigt att notera att bilden är betydligt mer komplex när det gäller konkurrens från statsunderstödda företag.

Man kan förstå oron som stundtals kommer till uttryck när kinesiska företag så medvetet köper upp det de själva saknar, t.ex. teknologi, teknologiplattformar, immateriella rättigheter m.m.. Man vet att det ofta sker för att säkerställa att den fortsatta globaliseringen av statsföretagen kan ske oförhindrat. Det kan på goda grunder antas att statsföretagen delar med sig av relevant teknologi etc. till andra statsföretag på strövtåg i världen. Det handlar ju om att förverkliga "ägarens" strategier. Debatten om det känsliga med att sälja teknologiplattformar etc. som följt kring diskussionerna om SAAB och Volvos försäljning blir med den insikten mer förståelig.