I Europa prövas sammanhållningen. Var det vackert prat eller menade vi allvar med att EU är viktigt för en fredlig och stabil utveckling av Europa.. Nu ser vi att Grekland, Spanien, Italien, Portugal har stora svårigheter att klara den offentliga upplåningen till rimlig ränta och ECB får gå in och stödköpa obligationer. Tyskland och Frankrike utgör tillsammans ekonomiskt 48 % av Euroområdets ekonomi och 35 % av EU:s. Nu försvagas den ekonomiska utvecklingen i Tyskland, Frankrike. Får Frankrike problem och behöver hjälp då brakar nog samarbetet ihop. Tyskland har redan politiskt tungt att klara gjorda åtaganden och Italien ser ut att bli tyngre än man tidigare räknat med. Krisen har kommit till Italien som är ett av EU:s stora länder.

I Asien är läget annorlunda. Kina kör efter en ny femårsplan och håller på att föryngra sin politiska topp. Kina kommer att avsätta mer resurser för utveckling och forskning inom viktiga avancerade områden som medicin, uthållig energi, miljöanpassade transporter, telekom och rymd. Man kommer också att prioritera inhemsk konsumtion och utveckling. Sannolikt sjunker tillväxttakten från tvåsiffriga tal till 7 -8 % vilket är högt men dock en minskning. Japan håller på att resa sig ur naturkatastroferna men nu kommer notan och hur klarar man framtida energiförsörjning om det blir politiskt tryck på att kärnkraften ska minskas.

 
Kriser och ekonomisk utveckling är starkt psykologiskt påverkade. Vad tror vi om framtiden är avgörande. Förra krisen som startade med Lehman Brothers konkurs gjorde att marknaden tappade förtroende för att betalningssystemet skulle klara påfrestningar. Alla banker började bli försiktiga och likviditeten sinade. Motåtgärden blev att staterna öste ut pengar i finanssystemet. Den här gången är krisen mycket politiskt betingad. Marknaden litar inte på att politiker i USA och Europa klarar att hantera situationen utan att länder kan få det så tungt att betalningsinställelse, skuldnedskrivning mm kan bli aktuellt. Då drabbas alla banker som sitter med statsobligationer från berörda länder. Risken för att en redan hög arbetslöshet i USA och Europa ökar är stor och då sjunker konsumtionen. Statsskuldskriserna driver länder till att spara när de borde investera och det finns inte politisk styrka att hantera situationen så att statsintäkter ökar.

Recession är ett starkt ord men Europa och USA är inne på en mycket skumpig väg där det behövs samförstånd och kraftfullt agerande för att ekonomin ska gå framåt.

Göteborg den 5 september 2011
Hans Nyman